Sexton års väntan är över.  Efter klara 4-1 hemma mot Vejby IF i söndags skrev sig Hanaskogs IS anno 2014 rakt in i historieböckerna när man åter tog steget tillbaka i Division 3. Egentligen vågade man inte riktigt tänka tanken när man i söndags rullade in på grusvägen som tar en fram till Västra Hed. Lilla Hanaskog. En samling vilsna själar som inte kommit hit för att hämta luxuösa träningspaket eller fyllda kuvert. Ett gäng som nöjde sig med det där lilla extra som att bjudas på lite extra tilltagen mat vid torsdagsfikan eller, mot en förmånlig kostnad, låta Bosse tvätta träningskläderna istället för dra hem osande träningsväskor till djupt suckande mödrar, uppgivna flickvänner och vansinniga fruar.

 

 

 

 

I Hanaskogs IS finns inget A- och B-lag. Nog har där funnits klart utpräglade pjäser som varit enormt viktiga för lagets framgångar – definitivt – men konkurrensen har hela tiden varit där, på varenda position. Det är vad man kan kalla en enhet. En enhet som går över lik för varandra. En enhet  som visst kan sura till när man åker på en hård tackling på en träning, men som direkt efter tar i näven och sen är det bra med det. Det behövs. För det är bara tillsammans som en enhet kan skapa framgång…

 

 

 

 

Hanaskog hade bestämt sig i söndags. ”Di gule” skulle göra sitt jobb oavsett utfall i matchen mellan Oxie och Tomelilla. Man var skyldiga det till alla runt omkring laget, alla runt omkring föreningen men inte minst sig själva. Och Hanaskog vann. Och som man gjorde det. Dom som vill ifrågasätta får gärna göra det. Men ”Di gules” prestation kan ingen opponera sig emot. Det bjöds på en klockren insats ända nerifrån Joel Ringström, seriens bästa målvakt, ända fram till den samling yrväder som Hanaskog har på topp.

 

 

 

 

När Albin Andersson, som verkligen toppat formen, gav hemmalaget ledningen tidigt kändes det som att det var något stort på gång denna blåsiga söndag på Västra Hed. När samme Andersson via en Vejby-back satte 2-0 gick telenätet mellan Hanaskog och Oxie IP varmt. Där och då visste spelarna inte att Tomelilla tagit ledningen vilket i sin tur innebar att Hanaskog faktiskt hade ett ben i trean. Men det var lång väg kvar. En timme in i matchen la sig nervositeten dock en aning när 3-0 kom. Ett stycke fotbollskonst som skulle kunna gå in i vilken utbildningsfilm som helst i konsten att rulla boll. Och när André Bengtsson fått äran att avsluta anfallet med att sätta kulan i nät så kändes det som att det kanske var vår dag idag. Vejby reducerade dock om med 10 minuter kvar av tillställning så var detta långt ifrån klart.

 

 

 

 

Med blott minuter kvar av matchen skulle dock hemmasupportrarna få dra en lättandes suck. Inhoppande Felix Voutilainen får bollen strax utanför Vejbys straffområde. Bollen studsar upp och Felix klipper till. Halvvolleyn satt helt ok i målvaktens vänstra kryss. Yngsta liraren i laget blev också den som definitivt skickade segern i Hanaskogs ägo med sitt 4-1 mål. När man således också såg folket runt omkring dra på smilbanden, ja då insåg man att vad som var på väg att hända i en annan del av Skåne. Jublet visste inga gränser när rättskipare Peco Milenkovski satte pipan i munnen för sista gången. Tomelilla, med forne Hanaskogstränaren Joakim Welander vid rodret, hade gjort sitt och besegrat Oxie med klara 4-0. Det är klart: Hanaskogs IS spelar i Division 3 säsongen 2015!

 

 

 

 

I början av året höll nye tränaren Stefan ”Lillen” Olsson ett upptaktsmöte nere på Västra Hed inför hela truppen. Hans mål var tydligt: ”Vi skall vara med och slåss om uppflyttning”. Spontana reaktionerna från folk runt omkring lokalen var nog om karln verkligen var nykter? Skall vi? Gänget som med nöd och näppe grejat kontraktet 2013 i den näst sista omgången? Nej han måste driva med oss.Men Stefan menade allvar. Och han skulle få rätt. 1998 var senaste gången Hanaskog nådde denna nivå i seriesystemet. Då hette en kugge i laget Stefan Olsson. Idag, 16 år senare slöt sig cirkeln när samme Olsson åter förde HIS tillbaka till finrummet.

 

 

 

 

Men bakom tränare och spelartrupp finns där många individer som skall sträcka på sig. Den som tror att detta är varit en one-man-show är verkligen ute och cyklar. Det som skett på plan är en sak, men bak i kulisserna huserar en fotbollssektion som alltid stått till tjänst, en lyhörd styrelse som sliter dag och natt för att få föreningen att fungera, lägg därtill övriga sektioner, eldsjälar och personer runt omkring i byn som gör vad man kan för att bidra klubbens överlevnad. NI skall suga åt er lika mycket av denna framgången. Utan ERT arbete hade vi aldrig varit här. Listan på namn kan göras lång, men jag tror inte de behövs nämnas. Var och en, om ni läser detta – lutar er tillbaka ett par minuter och njut, det är ni väl värda! Tillsammans har vi gjort det. Tillsammans är vi starka!

 

 

 

Och jag, ja jag vet inte riktigt hur jag skall runda av detta inlägg då det är många känslor som svallar. Det har varit en fantastisk resa att ha varit med om, och att det skulle bära såhär långt, det hade jag inte i tankarna den där novemberkvällen 2006 när jag ritade på för Hanaskogs Idrottsällskap. Under året har vi krigat i lera på Björkvallen, vi har dragit dom där förbannande kälkarna över Åhus asfalterade gator och vi har gjort Ted Kristers Carlsson fullständigt ologiska armhävningar dag före match. Och vet ni vad? Det har varit värt varenda svettdroppe!

 

 

 

Kära Hanaskogare – Ni har alla varit med om att skriva ett nytt härligt kapitel i sagan om Hanaskogs IS. Det är med spänning och entusiasm jag ser fram emot nästa del.

 

 

 

 

Hur jag känner just nu? Stolthet. Ren jävla stolthet!!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Detta är Jonas Modig som tills vidare säger…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORZA HANASKOGS IS – ÖSTRA GÖINGES BÄSTA LAG!