20 minuter. I tjugo minuter har jag suttit här och funderat på vad jag ska skriva en dag som denna. Jag sitter här med ett troligtvis pajjat ledband i foten, en tredje gradens lårkaka, en stukad tumme och en sjuhelvetes skallavärk. Ändå har jag aldrig mått bättre än vad jag gör just nu…

Igår gjorde Hanaskogs IS de sista 90 minuterna för året. Nittio minuter där alla runt omkring Hedens IP i Helsingborg slets mellan hopp och förtvivlan. Himmel och helvete. Alla, exakt alla, vet hur in i helsikes svårt det är att vinna ett kvalspel. Direkt avgörande matcher. Tillfälligheter som avgör. Ett litet snedsteg och en hel säsong kan spoileras. Fråga Glimåkra IF. Fråga Broby IF. Fråga IFK Knislinge eller Hjärsås/Värestorp. Fråga Hanaskogs IS. Alla vet.

Jag skulle mer än gärna försöka att ge mig på ett sammandrag från gårdagens match i Helsingborg, men det går inte. Jag kommer inte ihåg ett skit. Jo förresten, en sak vill jag minnas att jag upplevde. Det hände i den 33:e matchminuten.

Fram tills dess hade ”Di gule” agerat krampaktigt, nervöst och en smula ängsligt. Man hade låtit hemmalaget ta kommandot i matchen och behövdes en scenförändring. Då får Andreas Johnsson bollen. Han får den via en klack från Anton Berg, påstås det åtminstone. Från 35 meter ser man hur Nöbbelövsterriern börjar ladda högran. Resten är ett stycke fotbollshistoria.

Efter Johnssons  ”kryssare” öppnades matchen upp. Andra halvlek bjöd på målkavalkad och miniräknarna gick varma när man skulle plussa på, dra av, räkna bortamål och hela faderullan för att se vem som egentligen satt i förarsätet. När domaren satte pipan i munnen och blåste för full tid så var det nog väldigt tydligt vilka som gjorde det.

Där finns så mycket som jag skulle vilja få ut av detta inlägg, men finner inte orden. Jag vet inte var jag ska börja.

 Jag skulle vilja förklara glöden i ögonen på Sebastian Persson när han höll sitt brandtal i ringen innan avspark.

Jag skulle vilja beskriva glädjetårarna på Bengt Emil Andersson när han, iklädd sin nya Newcastle-tröja med  ”SIR EMIL” på ryggen (present från spelarna), förklarade hur unik grupp vi har, mer unik än vad denne erfarne tränare någonsin stött på i sin karriär. Dra ballen i gruset, där höll det på att brista för en annan också.

Jag skulle vilja förklara min tacksamhet över alla tillresta supportrar, och om hur mycket deras stöd betyder för oss som spelar i föreningen , om hur viktig del de har i vår framgång.

 Jag vill skrika rakt ut av glädje när jag tänker på André Bengtssons tal på segerbanketten där han förklarade sin kärlek (och dessutom sin fortsättning) i klubben.

Jag vill hoppa jämfota när jag tänker på vår Fotbollssektion och styrelse, som hade ordnat ett fantastiskt arrangemang på kvällen för våra tappra krigare.

Jag småler lite sött när jag tänker på Jimmie ”Paddan” Ljunggrens engagemang och hans arbete (i samarbete med Nils Berg) för att få fram en banderoll till avgörandet med ett budskap som var glasklart.

Jag får ståpäls när jag tänker på vad som händer härnäst. 10 november kör vi en repris från förra året med utflykt till Köpenhamn. Den 1 december är det dags för den numera traditionella Fotbollsgalan som i år går av stapeln i Knislinge Bygdegård.  Ååå maj fakking gadd…

Hanaskogs IS har med små medel, en portion vilja och ett sjuhelvetes driv tagit sig tillbaka till Division 4. En serie som kan bli väldigt spännande med lokala bekantskaper som Yngsjö, Glimåkra, Osby, Åhus, VMA och kanske Näsum.

Dock ropar jag inte hej än. Vi vet alla Skånebolls förkärlek till Helsingborg och Malmölagen, vad som sker med Norra Skåne är alltid lika spännande. Därför är jag inte ens säker på att vi hamnar i samma fyra som t.ex. Glimåkra och Osby. Jag hoppas dock jag har fel. Vi kan för första gången på mycket länge ha en rejält lokalförankrad Division 4 – serie.  Senast det hände var väl när Hedenhös var pojk..

Nu har jag suttit här i strax över timmen, och har inte en jävla aning om ifall texten ovan hänger ihop. Skitsamma, ni får ta det för vad det är. Avslutningsvis vill jag bara säga att igår satt jag på en buss till Helsingborg med en bunke Division 5 – lirare. I morse vaknade jag upp tillhörande troligtvis Sveriges bakfullaste Division 4-lag.

Skippade ödmjukheten för en dag. Kom och hata!

Förresten. Vad fan skulle vi gjort med tröjorna om vi sumpat detta!?

Tills vidare…

FORZA HIS!!!

Hanaskog drog det längsta strået i den första kvalmatchen av två mot Helsingborgs Östra IF. Segersiffrorna skrevs till 2-1 sedan Andreas Johnsson och André Bengtsson nätat för hemmalaget. Första halvlek turades lagen om att föra spelet. HIS var piggast inledningsvis medan gästerna avslutade starkast.

”Di gule” inledde målskyttet efter dryga kvarten när Andreas Johnsson, efter en hel del kamp i straffområdet, fick bollen över mållinjen. Dessförinnan hade Hanaskog bl.a. mäktat med att missa en trippelchans där antingen back, målvakt eller stolpen stod i vägen. Glädjen var dock kortvarig. Redan sju minuter efter hemmalagets ledningsmål kom kvitteringen genom duktige Peter Stålhammar. Därefter var det gästerna som skapade tryck, men några fler mål blev det inte i första halvan.

Andra halvlek var spelmässigt jämn, och lagen turades om att föra spelet. Och det skulle bli ett mål till i matchen, och det kom för HIS. I den 70:e minuten vänder Anton Berg upp snyggt i straffområdet, tar sig mellan två försvarare men hakas upp och domaren pekar på straffpunkten. Från elva meter gjorde sedan André Bengtssoninget misstag.

Helsingborgs Östra försökte flytta fram för att skapa ytterligare chanser, dock utan framgång för de grönklädda gästerna. Närmast var en tilltrasslad situation framför mål där Jim Ringström till sist fick bort bollen från målområdet. I slutsekunderna fick även Hanaskog chansen att dryga ut ledningen men Anton Bergs inlägg slank precis förbi André Bengtsson på den bortre stolpen.

2-1 blev därmed slutresultat, eller ska vi kalla det halvtid? Det är trots allt minst 90 minuter till som återstår av denna jämna kvalbatalj och detta är långt ifrån avgjort. Det krävs ett sjuhelsikes jobb nere i Helsingborg på lördag för att Hanaskog skall kunna roffa åt sig en Division 4 – biljett till nästa säsong. Men vi ska göra ett rejält försök. Var så säkra.

Du kan också vara med och påverka. Inom kort kommer det förhoppningsvis info om supporterbuss till på lördag. Se till att DU får en plats på den och att vi TILLSAMMANS ser till att göra lördagen riktigt trevlig. Avspark Lördag 14.00 Hedens IP. Ditt stöd kan göra skillnad.

Ber samtliga i spelartruppen observera att veckans träningar är belagda på Glimåkras konstgräs. Samma tid som innan. Sprid detta till era lagkamrater, nära och kära, och Jimmie ”Paddan” Ljunggren.

Tills vidare…

FORZA HIS!!!

Det finns tillfällen när man inser att det finns viktigare saker i livet än fotboll. Under helgen som varit fick vi en påminnelse om detta. I lördags möttes vi av det tunga beskedet att Knislingesonen Per Nilsson, i folkmun mer känd som ”Pelle Pipa” inte längre fanns bland oss.  Pelle var en välkänd person inom Göingefotbollen och har på ett eller annat sätt varit involverad i många föreningar runt omkring i bygden.

Alla vi som fått förmånen att träffa Per vet att han var en kille som alltid hade nära till skratt och hade inga problem att underhålla människorna i hans omgivning. Under söndagens match mellan Hanaskogs IS ,för dagen iklädda sorgband, och Vinslövs IF hedrades således Per med en tyst minut innan matchstart. En match som för övrigt Pelle själv skulle deltagit i som linjeman.

Våra tankar går nu till Pelles familj, släkt och närmaste vänner. Himlen berikades med en fantastisk underhållare och människa, Göingeskogarna blev dock en stor profil fattigare. Per Nilsson blev 38 år gammal.

Matchen som följde var endast av akademisk betydelse för båda lagen, där Hanaskog tog revansch för debaclet i våromgången mot Vinslöv och vann med komfortabla 7-1 (1-1). Målskyttar var Albin Andersson (3), Anton Berg (2), Sebastian Persson samt Fredrik Ottosson.

/ Jonas Nilsson