A nton Berg stod på nytt för en fin säsong och tog inte helt oväntat hem skytteligasegern för andra året i rad. Under 2012 har han bjudit publiken på ett par konststycken som säkerligen kommer leva kvar länge i bakhuvudet. Ett par eleganta kryssare mot både Ovesholm och Öja, eller varför den löjligt eleganta chippen mot Sösdala ? Ska vi kika bland plumparna från året finner vi ett par magnifika försök från 11 meter där man gärna skulle få förklarat hur han egentligen tänkte, men med facit i hand så bryr vi inte oss mer om det nu…

 

 

 

B engtsson, André var grabben som helt plötsligt dök upp på Västra Hed och förenades med sina forna lagkamrater. Lite halvskoj tyckte vi, som helt plötsligt fick en klasslirare till i truppen. Under hösten har sedan André varit en av nyckelfigurerna i offensiven och på vår segerbankett var det många funderingar om var vindsnabbe Bengtsson skulle ta vägen nästa säsong. Då stegade André upp på scenen, grabbade tag i mikrofonen, och höll därefter ett tal om sin kärlek till laget, kamraterna, och hur mycket han såg fram emot att lira i moderklubben även nästa säsong. Gåshud!

 

 

 

C hristian Andersson var en ny bekantskap för Hanaskogssupportrarna inför året. Bjärlövssonen anlände till Västra Hed efter flertalet säsonger i VMA IK och visade direkt att han kunde vara nyttig nästintill var som helst i banan. Olyckligt nog har skador spoilerat mycket av säsongen, men Christian är fast besluten om att ta sig tillbaka i spelbart skick, och det gör en bara än mer spänd inför kommande säsong.  En kry Andersson kan vara skillnaden i många matcher.

 

 

 

D avid Stridsman  heter vår nye filmproducent som just i detta nu sitter och hinkar bira någonstans i Australien. Den hårfagre Hanaskogskillen höll traditionen  vid liv när det kom till att föreviga året som gått med en liten filmsnutt. Resultatet blev pånyo en succé som kommer att liras om och om och om och om och om igen. Har du missat den? Klicka då omgående här för jävulen…

 

 

 

E fterfest, detta djävulens påfund, är något som man numera försöker avstå när man kommer till åren. Sviterna sitter i för länge numera. Men ibland kan det vara värt det. Som den gången familjen Stridsman, efter timmar av övertalning, slog upp portarna efter HIS 80-årsfest. Groggabord i köket, liveband och allsång i källaren, och en maxad stereo i biblioteket. Detta, mina damer och herrar, var det sjuugaste jag varit med om när det kommer till eftergillen. Brände ni chansen att komma, kan jag bara beklaga..

 

  

 

F rakturer är ett ständigt återkommande bekymmer för ”Di gule”. Förra säsongen satt vi med sex man i gipspaket, och även om siffran kraftig reducerades under 2012 så är det aldrig kul när det händer. Mot Tosteberga på bortais var det dags igen. Andreas Nilsson var olycksfågeln som ,när han väl gick in i en duell, skadade sig så pass allvarligt att säsongen var finito. Men frågan är om inte skadan har tänt Vinnöpågen lite extra som är på väg tillbaka i sitt livs form och ses nästan som ett litet nyförvärv inför 2013. Bara om lägger Fisherman-flaskan åt sidan det vill säga…

 

 

 

G ullig, sockersöt eller svärmorsdröm. Anton Scholander är pojken som blivit begåvad med ett, ur mina heteroögon sett, väldigt vackert ansikte. Men det betyder inte automatiskt att man är bildskön. Där är Scholander ett lysande exempel. Efter lite grävande i bildarkivet hittades det snabbt bilder där just Anton lyckats komma snett mot linsen. Skönt att veta för oss vanliga fula att även denna kille kan se ut som ett chipsmongo ibland. Vad tycker ni? Bedöm själva.

 

 Bildskön 1

 

Bildskön 2

 

H elsinborg Östra var det sista hindret i Hanaskogs resa mot Division 4. Efter det två tuffaste matcherna för hela året stod det dock klart att HIS var ett lag för högre divisioner. Eller i alla fall att man skulle upp ett pinnhål i hierarkin. Om man kunnat spola tillbaka tiden hade jag gärna spelat om sista minuten nere i Helsingborg. När man bara stod och njöt av jublet från de ditresta supportrarna, när man sprang mot TV-puckshögen efter det att domaren blåst av, segersången, glädjen. Det är därför mina vänner som man år ut och år in går ut på den där förbannade grusplanen i Bjärlöv i februari, och det är därför man gör de där satans löpövningarna eller de där sista armhävningarna. Belöningen kommer alltid så småningom.

 

 

 

I nnefotbollen går i skrivande stund på högvarv. Och som Hanaskogare kan man glädjas över att bägge lagen fortfarande är med i Alliansens inneturnering. Juniorerna har tagit den långa vägen via andra chansen, men har efter det först stått för en liten skräll när man skicka ut VMA ur turneringen och nu även Rinkaby efter 5-1 under söndagen. Det innebär att vi nu har två lag med när turneringen går in i sin slutfas. Sedan tidigare var andralaget, även titulerat som ”ring så spelar vi” klart för sextondelen. Det är också detta gäng som inleder när man den 2/1 möter Hässleholms IF kl. 18.30. Ungtjurarna tar sig an Tollarps IF den 3/1 kl. 19.45. Kom och stötta!

 

 

 

J odå, det blev en favorit i repris när Hanaskogs herrar tog sitt pick och pack och drog över sundet för en weekend i danska huvudstaden. Och jodå, gossarna var inte sena med att slå på stora trumman. Det satte sina spår dagen efter. Det var många huvudlösa gossar som klev ner i hotellrestaurangen på morgonen. Där var till och med någon som var mobillös. Vissa ville löpa linan ut och fortsätta hinka på söndagen. Andra valde att bryta ihop och åka hem. Kort sagt, en kanonresa. Igen. Är svårt att beskriva i ord men kan ju bjuda på lite bilder på hur en vanlig ”dagen efter” kan se ut i Hanaskogslägret.

 

 

 

K jell-Åke Berg, avgående sportchef och numera Sommalustbo, valde att hoppa av tåget inför 2013. Åtminstone på pappret. Nog kommer vi allt skymta den gode Tjolle på Västra Hed även i framtiden. På tal om skymta så fanns där en liten rolig incident på bild från kvalresan tidigare i höstas. Mitt under brinnande match kände Berg att det började trycka på. Med allt för lång distans till närmaste mugg kom Kjell-Åke på den geniala idén att försöka smyga undan och gömma sig bak ett träd för att undvika eventuella konfrontationer. Nu växer det ju inte så värst mycket Red Wood i Hesingborg så den där biten med att gömma sig blev inte bra. Eller vad tycker ni?

 

 

 

 

 

 

L asse, Lagge, Kagge och Manne har varit namn som ivrigt skrikits ut i omklädningsrum, på plan och på träning. Var namnen härstammar ifrån har jag dålig koll på, och varför det har blivit en så het potatis som det blivit vet jag inte vem man beskylla. Äh, vi säger att det va Ante P, som alla annan skit. Hur som haver, den i laget som döper sin framtida son till något av ovan namn, kommer få en gräddfil rakt in i Hanaskogs Hall of Fame. Det lovar jag.

 

 

 

M artin Bergvall, den sjukaste mittbacken i Hanaskogs IS, har under sin tid i klubben visat att där även finns ett litet målsinne i den gänglige stoppern. De bevisade han om inget annat mot Önnestad på bortaplan i våras. Bengt Emils genidrag att förflytta Bergvall från mittbackspositionen till anfallet gav snabbt resultat. Ensam vände han på steken och HIS hämtade in en till synes hopplöst underläge till seger med 4-3. Bergvall själv hängde tre…

 

 

 

N är det kommer till ödmjukhet är kanske inte Jimmie Ljunggren den förste personen jag tänker på. Men det är svårt att bortse från den lille kvicke Knislingepojken. Med ett humör som en dansk jaktterrier är han inte sen att hugga emot, och du skulle bara våga snacka nedlåtande om Malmö FF i hans närvaro. Hans längd har ofta ifrågasatts av många, därav var det lite av en straffspark när han tidigare i veckan nådde högst i en nickduell (!!!) med VMAs målvakt i Alliansen. Målet betydde 4-1 ett och säkrade Di gules avancemang i turneringen. Direkt efter slutsignalen var ”Paddan” inte sen att komma med ett nytt utspel:  ”Från och med nu vill jag inte höra ett enda jävla ljud om att jag är för kort”. Gott nytt år ”Paddano”.

 

 

 

O m alla ni nya känner att ni kommit undan smidigt i år, så ska ni passa er inför 2013. Inkilningen har fått spelare att söka undaflykter, hitta på bortförklaringar för att inte dyka upp på dagen då man skall ”välkomnas” i truppen. Under åren som gått har jag noterat vilka som kommit riktigt billigt undan. Och tro mig, när ni minst anar det, så kommer ni få bekänna färg. Allt ska minsann inte vara en dans på rosor.

 

 

 

P ratglad, morgonpigg kille som älskar mysiga skogspromenader. Tre lögner om det skulle beskriva Fredrik Ottosson. Men vad många inte vet är att Hanamannen (som är hans artistnamn) även har ett sinne för humor. På något sätt lyckades Ottosson tidigare i år komma åt lagkamraten Viktor Karlssons inloggning till ett av alla våra sociala medier. Det resulterade i att Viktor (eller i detta fall Fredrik)  gillade bild på bild och drygade ut sin vänlista med ett flertalet galanta damer som han aldrig blivit vän med annars. Det var en till synes stressad Karlsson som upptäckte detta när vi satt i bil mot Bjärlöv. ”Kör fortare för helvete”, utbrast han i hopp om att hinna till en dator och ändra lösenordet snarast. Rätt kul att se faktiskt och stor humor från Ottosson.

 

 

 

Q ueens Park Rangers lider av måltorka i Premier Leauge. HIS har haft raka motsatsen i årets Division 5. Med sina 65 mål var Hanaskog faktiskt målgladast i serien, 4 mål bättre än Åsums BK. ÅBK hade å andra sidan mycket att tacka Sösdala IF för den målproduktionen. Ett håglöst Sösdala prioriterade annat dagen då de möttes. 15-0 är ett resultat som är helt oförsvarbart och näst intill pinsamt i en Division 5 serie. Nej det är inte Allsvenskan, men vafan allvarligt?

 

 

 

R olig serie väntar kommande år. För första gången på länge är det nästintill enbart lokala lag i en Division 4-serie. Detta hoppas vi ska rendera i många spännande drabbningar med gott om folk på idrottsplatserna. Självklart finns det vissa matcher man längtar lite extra till. Och all heder åt Osby eller kommungrannen Glimåkra, men de absolut roligaste matcherna, sett ur ett personligt perspektiv och med hänvisning till bekantskapskretsarna, kommer nog vara dem mot VMA IK. Bägge lagen innehåller spelare som umgås flitigt vid sidan om, bägge lagen innehåller spelare som lirat även på andra sidan. Det kan bli lattjo. Men naturligtvis finns där många andra godbitar som fotbollsälskaren kommer att bjudas på under 2lax13.

 

 

 

S ir Bengt Emil Andersson har med små medel åter gjort Hanaskogs IS till ett Division 4-lag. Sen Andersson tog över laget har det hänt en hel del och det är fantastiskt att se de flesta spelares utvecklingskurvor som pekat spikrakt uppåt de senaste säsongerna. En sak som dock jag inte riktigt kan släppa är dock snacket om timing. Bengt Emil  är påpekar ofta vikten av timing i löpningar, passningar osv. Därför blir jag en smula besviken när Emil själv inte alls är noggrann med sin timing. Se nedan bild och finn ett fel…

 

 

 

 

 

T osteberga/Nymölla IF var i mångas tycke höstens lag. Efter en katastrofal inledning på säsongen var man faktiskt för en stund till och med jumbo. Men fysiskt starka ”Tooostebejja” reste sig på nio, gjorde en kanonhöst och la beslag på den sista kvalplatsen till fyran. Det blev dock adjöss redan i första kvalrundan och man får även nästa år titulera sig som ett Division 5-lag. Årets finaste gräsplan får dock Åsvalla utses till. I år igen…

 

 

 

U sain Bolt  påstås ha en dubbelgångare. Han lever tydligen på Köpenhamns gator och försörjer sig genom att sno vänliga svenskars mobiltelefoner. Försvarsbjässen Joakim Bosson är ett av dubbelgångarens offer. När en smula överförfriskad Bosson blev överrumplad och bestulen växte ilskan inombords. Dagen efter var han inte sen att återberätta om sin skräcknatt. När väl frågan om varför han inte ingrepp svarade Jocke: ”När jag såg han lägga benen på ryggen, tänkte jag bara att det löpet tar jag INTE, dessutom va den jäveln nykter också…”

 

 

 

V ä IF satsade stenhårt i år på att ta klivet upp. Men en miserabel höst gjorde att även kvalspel uteblev för det orangegröna laget. Hanaskog hade förvånansvärt lätt mot just Vä och kunde lägga in 6 solklara poäng och 8-0 i målskillnad i kalkylen efter bägge mötena. Även innan säsongen avverkades en träningsmatch mellan de bägge topptippade lagen. En match där HIS saknade flertalet spelare men till sist lyckades skrapa ihop en trupp nätt och jämnt. När det var dags för uppvärmning utbrast en Vä-spelare:  ”Men aah, kul att ni kommer med B-laget”. Slutresultat? 2-1 till Hanaskog…

 

 

 

X avi heter mittfältsgeneralen i världens bästa klubblag. I det nästbästa heter han Andreas Johnsson. När det gällde som mest var det fältherren Johnsson klev fram och visade vägen. Jag vet inte om han har berättat för er om målet borta mot Helsingborg? Själv har jag bara hört det blott ett tusental gånger. Men det får vi ge han. Projektilen på Hedens IP blir ett fint fotbollsminne att berätta för barnbarnen. Eller åtminstone den kommande förstfödda som väntar i nästa år för Andreas och hans Mikaela. Det innebär att Johnsson kommande säsong kommer att varva fotbollsträningar med blöjbyten. Grattis säger vi!

 

 

 

 

Y nglingarna i truppen fortsätter att ta för sig. Majoriteten av grabbarna har dessutom kontinuerligt fått speltid i år i vårt representationslag. Nästa år kliver vi upp ett snäpp både i U- och A-lagserierna. Det kommer innebära att samtliga på nytt behöver lyfta sig ytterligare. Tuff uppgift? Absolut! Omöjligt uppdrag? Defintivt inte. Många av pojkarna har vad som krävs och med den inskolning som successivt skett så tror jag där finns många nya utropstecken att lägga märke till nästa år. Men konorna och västarna blir ni inte av med, och vattnet blandar inte sig själv. Allt kan inte vara bra…

 

 

 

Z abaleta i City, i HIS har vi Daniel Bengtsson. Killen med den största utvecklingskurvan i år missade slutspurten, men var dessförinnan prickfri som högerback i HIS. Snabb, klok och med ett lugn som sällan finns i den åldern så har Bengtsson på fullaste allvar visat att han blir att räkna med nästa år. Håll utkik, för det här är bara början på en fin karriär för en fin människa i en fin förening. Usch, nu blev jag lite sentimental…

 

 

 

Å ldern är bara en siffra. Beviset heter Mikael ”Grus” Andersson. De senaste åren har man spontant känt att en liten föryngring skulle behövas i Fjälkinge IF. Svaret blev att man höjde medelåldern istället när Andersson åter gjorde intåg I representationslaget. Och tur var kanske det. I mötet med Fjälkinge på Västra Hed var samme Andersson det enda hotet, och med sina 10 mål blev han även bästa målskytt på Maxilandia. Mannen är trots allt 43 bast (förutsatt att min egna utredning stämmer) . Det är bara att lyfta på den berömda hatten!

 

 

 

Ä ntligen lyckades ett göingelag kvala sig upp i fyran. Att vinna serien har sin utmaning i sig (vi vet, vi har gjort båda), men att först klippa ett topplag i Division 5 i ett enkelmöte, vinna eller försvinna, för att sedan ställa om och ta sig an ett lag från högre division i dubbelmöte, ja det mina vänner, det tar på krafterna. Minsta lilla misstag och man kan ta och kamma sig. Dem som vågar mest blir antingen hyllade eller syndabockar. Kval har sin charm, alla kan inte vinna, så är det bara. Och att jag personligen fått vara med om resan vi gjorde i år, ja det är jag jäkligt stolt över. Det kan ingen ta ifrån mig.

 

 

 

Ö verlycklig över att vi börjar närma oss slutet på detta inlägg vill jag bara säga tack. Tack för att ni behagar er att vecka in och vecka ut surfa in och läsa om vad som händer kring boysen i Hanaskog. Aldrig i min vildaste fantasi kunde jag tänka mig, när jag sa ja till att bli bloggansvarig den där smällkalla februarikvällen på Bjärlövs grusplan, att vi skulle sitt här nästan 5 år senare med en hel högg av inlägg (säkerligen mycket skit, jag vet) och tusentals besökare som stått ut med mig genom denna tid. Orden räcker inte till. Ni är bäst!

 

 

 

 

Med detta vill jag önska er allihop ett riktigt Gott Nytt År!

 

 

 

 

Sist men inte minst…

 

 

 

 

 

 

 

 

 

FORZA HIS!!!