Vi har gjort förut, vi gör det igen. 2013 i sin helhet. Från Januari till December. Från början till slut. Här kommer...

 

 

 

Från A till Ö.

 

 

 

 

Andreas Nilsson, HIS egna vispande yttermittfältare firade 4 år i gulsvart säsongen som gick. Vid sidan om planen är kroppsbyggnation ett stort intresse för Andy. Det maskerade han bra när HIS drog igång försäsongen i Januari. Det tog en halvtimme, sen försvann han spårlöst för att minuter senare dyka upp med ett, om möjligt, ännu blekare ansikte än när han lämnande lokalen. Man kan väl säga att  Tivolibadets städerska fick allt annat än en bra start på morgonen dagen efter.

 

 

 

Beng Emil Andersson har som sagt tackat för sig efter tre lyckade år i Hanaskogs IS. Många anekdoter finns om denna man, de flesta är redan nämnda här, men från i år fastnade man mest för hans laguttagning inför hemmamötet med Glimåkra IF. När väl 16 man var uttagna, och de överblivna (för denna gången) lite sorgset stirra ner i golvet fortsatteEmil: ”Ni andra som inte är med i truppen, kan ni vara parkeringsvakter på lördag? ”Avdelning sparka på dom som redan ligger…

 

 

 

Capitan Sebastian Persson målades upp som en opolerad buse när han för tre år sedan stegade ner på Västra Hed. När vi summerar 2013 blir man dock en aning besviken över den stämpeln. Blott 4 varningar drog väldige kaptenen på sig i år och man börjar undra: Har urstarke Sebban blivit snäll på äldre dar månntro? Eller var det omskolningen till anfallare som gjorde honom fokuserad på andra ting? Med sina fyra mål och 5 assist landa Persson på en andraplats i A-lagets interna poängliga. Lägg därtill ett hundratal vunna 50/50-dueller, en eller annan kapning samt tjugotalet brandtal innan match så förstår ni nog alla vikten av att ha svärmorsdrömmen Sebastian i sitt lag..

 

 

 

Det heter att ”gräset är inte grönare på andra sidan”, men i premiären borta mot Perstorp undrade man fan om det verkligen stämmer. Premiären var länge hotad men blev av. Men det var ingen vacker syn när vi väl anlände Ugglebadets friluftsfält. Kan väl inte ställa höga krav med den hemska vintern som utspelade sig men fagert var det inte i vilket fall. Den tilltagande blåsten gjorde väl inte inramningen kring åkern (förlåt, planen) mer gemytlig. Förlust blev det också i HIS comeback i fyran. Dålig start på alla sätt kan man säga. Tvi vale!

 

 

 

Eviga fejden mellan Otto Ewesson och Joel Ringström upphör troligtvis aldrig. Sällan var någon av dem sena att påpeka den andres fadäser. När Ewesson tidigt på säsongen åkte på en revbensskada var Joel snabbt framme och gav sina kondoleanser: ”Märkligt att du lyckats skada revbenen, borde inte fettet tagit emot, tjöcke!?”. Och därifrån har det fortsatt. Senast i raden var när Ringström gjorde ett spontanbesök i Önnestad Sporthall iklädd glasögon. Dessförinnan hade det tack och lov varit lugnt i några veckor. Då såg Otto sin chans och sa med lugn ton: ”Snygga brillor, synd du inte hade dem under säsongen. Och så var det igång igen…

 

 

 

Förfest med ett helt fotbollslag, ja då får man räkna med lite spill. Vid säsongens första spelarfest ville Andreas Nilsson vara gästvänlig och ställde sin centrala belägna lägenhet till förfogande inför vårt stadsbesök. Det tar nog ett tag innan vi blir ditbjudna igen. Kort innan vi tänkt avlägsna oss sprider sig en odör utan dess like, vilket skapar ramaskri hos kvällens värd. Doften lokaliseras till sovrummet där första teorin löd att någon måste skitit i sängen. En tid senare uppdagades att det var en hederlig så kallad stinkbomb som placerats via sprayburk kring Nilssons sovplats. Gärningsmannen är och troligtvis förblir på fri fot även om där finns ett par kraftigt misstänkta förbrytare som skall passa sig för att bjuda Andy på inflyttningsfest.

 

 

 

Göingederbyna mellan Hanaskogs IS och Glimåkra IF var äntligen tillbaka efter ett års uppehåll. Precis som senast säsongen det begav sig delade man broderligt på poängen med en varsin hemmaseger. Drygt 900 åskådare över två matcher bevittnade de bägge drabbningarna. Då ska vi även notera att första mötet spelade på en sketen tisdagskväll. Generellt har Göingefotbollen på nytt fått ett uppsving vilket till och med fick lokaltidningen att ge kommunen den cred som man förtjänar efter denna mindre smickrande artikel för några år sedan.

 

 

 

Hanaskogs IS blev två spelare fattiga när den gänglige yttern Jimmie ”Paddan” Ljunggren och den lille tunne backen Joakim Bosson tog sitt pick och pack, hoppa på 545:an och reste norrut till kommungrannen Broby IF. Det är inte första gången firma Bosson/Ljunggren nyttjar kollektivtrafiken. Efter att ha rundat av årets sommarfest med en liten efterskiva i Hanaskogsbygden gjorde de bägge det enda rätta. De tänkte miljömässigt och sikta på att ta bussen hem. Problemet är bara att bussavgångarna på söndagsmorgnar kring femsnåret är väldigt lätträknade här i trakten. Efter en liten vilopaus fimpade man allt vad kollektivtrafik hette och lifta hem istället. Snyggt! 

 

 

 

 

Ifjol fick dem kapitulera i kvalet mot Hanaskogs IS. Nästa år är dock Helsingborgs Östra IF tillbaka i Division 4. Sejouren i femman blev endast ettårig och kommande säsong springer lagen på varandra igen efter det två stentuffa kvalbataljer som utspelade sig hösten 2012. Trots kännbara tapp reste man sig och med en ung trupp tog man sig direkt tillbaka till fotbollens finrum. Starkt gjort och roligt för de kring föreningen som agerade ödmjukt och sportsligt under Hanaskogs besök i Helsingborg. Väl mött igen 2014!

 

 

 

Joel Ringström gjorde bejublad comeback i Hanaskogs IS i år. Efter utflykter i Malmö FF, IFK Hässleholm och Höörs IS hitta till slut Joel hem till moderföreningen. Förväntningarna var stora på den förlorade sonen med det heta temperamentet. Och temperament fick vi se tidigt. Han behövde 4 matcher, sen hade Ringström skrapat ihop två varningar för tragg, och fortsatte säsongen igenom att dansa på en skör lina. Kanske var det rutinen, eller att han hade så bra dialog med domarna i övrigt (det sistnämnda betvivlar jag kraftigt) men det blev blott tre varningar till slut ändå för målvakten, som var en stor orsak till att nytt kontrakt bärgades. Seriens bästa burväktare utan konkurrens. Case closed.

 

 

 

Köpenhamn kom inte undan i år heller. Hanaskogs herrar rundade åter igen av året som gått andra sidan sundet. Och allt var sig likt. Öl förtärdes, FCK krossade sitt motstånd, mobiler försvann och Ted Krister ordnade hemmamatch till hotellstäderskans vilda förtjusning. Lägg därtill en skräckslagen busschaufför i Börje Jönsson som snyggt och prydligt släppte av 30 örlande gossar precis utanför Parkens ingång. Vår entré blev inte mindre uppmärksammad av bussen vi färdades i. Långa blickar slängdes först på fordonets sida och sedan på de tillresta. Vad det stod på bussen? ”Här åker Sveriges häftigaste handbollslag.”

 

 

 

Löpa naken över tennisbanan eller hoppa från trean på badet. När Hanaskogs herrar och damer ställde till med skattjakt i högsommarvärmen vaknade hela samhället till liv. Sällan har det varit sådan fart och fläkt i hela byn, och de fyrtiotalet deltagande var inte sena att gå in helhjärtat i jakten på poäng och seger. Uppslutningen, vädret, maten, festen, ja där var inte mycket att klaga på. Kort och gott en enda riktig succé som vi hoppas blir ett återkommande inslag varje år. Men nästa år slipper nog Kurt gärna snapsarna..

 

 

 

 

Martin Bergvall, detta fysiska fenomen, var återigen en viktig kugge i Hanaskogsförsvaret när laget grejade nytt kontrakt i fyran. Martin är också väldigt duktig på att hälsa nya spelare välkomna i laget. Inför en grusträning på Kristianstads IP i vintras var det dags att introducera målvakten Joel Ringström, som efter x antal år på flykt återvänt till moderklubben. Den talförde Bergvall, som aldrig tidigare träffat Joel, var inte sen med att lägga ribban. I samband med ett handslag utbrast den reslige backen: ”Välkommen, nu är din bror inte lojast i laget längre”.

 

 

 

När man skall summera en säsong så finns där en sak man aldrig får glömma. Och det är att bakom varje fotbollslag finns det en hårt arbetande fotbollssektion. Det jobbas mycket i det tysta, det fixas och trixas utan att höra det minsta lilla gnäll. Egentligen räcker det inte med dessa rader för att tacka vår fotbollssektion nog för den tid och energi de lägger ner, men jag hoppas att alla spelare inser att vi är lyckligt lottade med att ha en sektion i ryggen som gör allt för att vi ska ha bästa möjliga förutsättningar. Jag nämner inga namn, därmed ingen glömd. Ni får var och en av er en kram av mig när tillfälle ges.

 

 

 

Oslagbara, i alla fall nästintill, visade sig Hanaskog vara hemma på Västra Hed. Det var endast de två nyblivna Division 3-klubbarna Eket och Osby som lyckades lugga Hanaskog på hemmaplan, i övrigt gick de andra bet. Lika fantastiskt som hemmafacit var, nästan lika uselt var bortastatistiken. Det var först på hösten som man lyckades ta sig i kragen och besegra Åhus HBK och Näsum på bortais och rodde hem sex poäng som i slutändan var jäkligt viktiga. Nu gäller det för nya tränaren Stefan ”Lillen” Olsson att få in lite självförtroende i hjärnorna på sina adepter, även när det kommer till bortamatcher. Och självförtroende, det skall det finnas gott om bland dessa förbannade vinnarskallar som kan få smålagsspel på träning att framstå som ett världskrig.

 

 

 

Powernapens okrönta konung är såklart Fredrik Ottosson. Den hårt arbetande snickaren har minutiöst planerat sin vila inför träningen, och kanske fått en del tips ifrån minst lika trötte Joakim Bosson. Från det att klockan ringer hemma vid sängen till det att han står i kvadraten nere på Västra Hed är inom en tidsram som hade gjort varje jourhavande brandman avundsjuk. När väl träningen startar är det som att trycka på en knapp och benen går som trumpinnar, även om vi i år fått se en tendens till grov pingislunga under en del inhopp. Rundade dock av med ett hattrick i avslutningen mot VMA IK som höjer hans säsongsbetyg rejält tillsammans med ett par schyssta Vines.

 

 

 

 

Qwiinge Whisky Clubvar en ny bekantskap som ropades ut som sponsor av matchboll under en av våra hemmamatcher i år. Den snart 3 år gamla föreningen består av 35 medlemmar med välkända HIS-profiler som Anders Karlsson, Ola Lundgren och Jimmy Tobiasson Liljemark. Ett glatt gäng minst sagt, som vi ser fram emot att fortsätta vårt goda samarbete med. Glöm inte att svänga inom deras tjusiga hemsida också. Bara det värmer gott!

 

 

 

Rejält bottenapp kommer man sällan undan på en säsong. Hanaskogs IS var inget undantag. Inför återstarten på Åbyvallen i Klippan var det positivt och taggat HIS som tänkt kriga för poäng i denna tuffa bortamatch. Sen blåste domaren igång matchen. Även om gästerna stretade emot i 45 minuter så var andra halvlek bara ett par minuter gammal innan Klippan hade fått hål på Joel Ringström. Sen rann det på. Matchen slutade med en solklar 5-0 förlust och de tillresta supportrarna undrade nog vad fan det var som höll på att hända. Som tur var repade sig di gule rätt snabbt och debaclet i Klippan fick Marieholm sota för veckan efter…

 

 

 

Skyttekungen för året var den samma som förra. Med sina 9 fullträffar vann Anton Berg den interna målligan, främst jagad av Andre Bengtsson och Sebastian Persson på 5 respektive 4 baljor. Inga jättesiffror, men Hanaskog hade det erkänt svårt framför mål denna säsong. Med 27 mål var det faktiskt bara Yngsjö och Åhus som var sämre framåt i målproduktionen. MEN detta räckte till en finfin sjätteplats trots allt. Så klyschan anfall är bästa försvar, nja den passar nog inte riktigt in i år för di gule.

 

 

Tyrannen, sportchefen eller sektionsmedlemmen. Kalla han vad ni vill men Andreas ”Ante” Persson berör på de flesta planen. Och med ett par öl innanför västen tas svängarna ut lite extra. Den alltid sympatiske Persson valde under en liten lördagssittning smått påbörja inventeringen av truppen för kommande säsong när snabbe yttern Albin Andersson framförde sitt besked om att han tänkt stanna. Ante, var inte sen att svara: ”Abbe, frågan är inte om du vill stanna i HIS, frågan är om vi vill ha kvar dig!?”. Nu känner dessa två gossar varandra så pass väl att orden kanske inte helt speglar verklighetsbilden, men det kan vara värt att veta för er utanför kretsen att i Hanaskogs IS kör vi med raka puckar. Punkt.

 

 

 

 

U-laget landade snyggt och prydligt på en fjärdeplats i Division 2 säsongen som gick. Storsegrar med 9 och 8-0 varvades med storförluster som 8-3 och 5-0. Den sistnämnda förlusten kom en måndagskväll när Nosaby IF ställde in A-lagsträningen på Nya Wallbjörka och istället förflytta den till Västra Hed där HIS fick sig en liten pärs när en efter en från Nosabys startelva stega ut på banan. I sådana stunder som avdankad b-lagsspelare är man i alla fall lycklig över att matchen spelades en måndag och inte en söndagsförmiddag dagen efter en 30-årsskiva. Då hade siffrorna varit större…

 

 

 

Victor Karlsson pekades av många ut som ett utropstecken inför 2013. Detta var säsongen då den nyligen fyllda 18 år unga mittfältaren skulle få sitt genombrott. Men det slutade istället med ett benbrott. I alla fall om man skulle tyda Karlssons första reaktioner när han i höstpremiären blev olyckligt tacklad av en Klippanspelare. Diagnosen löd sex månader. ”Läkaren måste varit laddad”, var Karlssons spontana kommentar till den analysen. Men helt snett på det var nog inte doktorn trots allt då Victor än idag ej är i speldugligt skick. Vi hoppas att hans blåmärke på skelettet läker snart och att vi får se en ännu bättre Bössebackspaug när våren kommer. #kämpa

 

 

 

Webbvärlden fortsätter att domineras av Hanaskogs IS.  Med en hemsida av hög klass, en blogg där man fortsätter att chockeras över det höga besöksantalet, liverapportering via vårt Twitter-konto samt vår Facebookgrupp som bara växer och växer så står man sig i en klass för sig i bygden. Det skall inte bara vara underhållande på plan, det skall också vara kul att följa sitt lag vid sidan om banan. Och här har många klubbar en del att lära av den lilla klubben med det stora hjärtat.

 

 

 

X var inte Hanaskogs melodi i år. Blott en oavgjord blev facit i år när man hemma på Västra Hed spelade 2-2 mot Klippans FF. Mest minnesvärda från matchen var en situation där Anton Scholander en smula sent, och opolerat, höjde båda 42:orna och forcerade en skräckslagen Klippanspelare. Domarens beslut var gult kort. Min hade varit 2 år på Kumlaanstalten. Minst…

 

 

 

Yr i pannan eller bara allmänt förvirrad. Vår käre lagledare Ted Krister Carlsson hade man kunnat skriva en bok om. Jag har dock en lite historia från en utomstående (och trovärdig) källa som jag vill minnas att jag inte delgett er här på bloggen. Inför varje säsong håller Skåneboll ett möte rörande serieindelningen. Hanaskog valde att skicka den alltid så trogne Carlsson till detta möte. Mötet gick av stapeln i delar av Skåne som inte världsvane Ted var så värst bekant med varpå han valde att förlita sig på sin GPS. När Ted efter många om och men anländer till mötet där tystnaden råder och ordföranden för skåneboll precis tänkt hålla sitt öppningstal hörs en mystisk röst på Carlssons väska. ”Sväng nästa vänster”…

 

 

 

Z finns det gott om i domaren Grzegorz Iwaszczynskis namn. Därför vill jag skriva några rader om den alltid så härliga domarkåren. Man kan välja att fokusera på de dåliga, jag tänker fokusera på dem som varit bra under 2013. Och i min mening är dem lätträknade. Summa summarum väljer jag att lyfta fram Besnik Vilanca, som trots allt är rätt skön i sin stil vilket ger honom en silverplats på min lista. Solklar etta är dock (i mitt tycke) redan nämnda Iwaszczynski, som med lugn och harmoni stått för två starka insatser när Hanaskog spelat i år. Tilläggas bör även att vi på dessa två matcher skrapat ihop noll poäng, producerat noll mål framåt och fått åtta i baken. Min domarlista bjuder inte på någon bronsmedaljör, utan den får helt enkelt delas av den hög av virrpannor som återstår.

 

 

 

Åhus HBK hade ett kämpigt 2013. Motvind, dåliga domare och ramträffar var ständigt återkommande teorier till förlusterna. Men 7 inspelade poäng på tjugotvå matcher och en målskillnad på 9-72 kan inte bara handla om otur. Åhus gjorde en chansning och rensade i truppen och satsade ungt. Helt rätt i min mening på lång sikt, även om steget skulle visa sig vara på tok för stort just i år. Men med denna erfarenhet tillgodo hos ungdomarna, ett par rutinerade namn in i laget så tror jag säkerligen att Åhus kommer vara ett spännande lag i kommande årets femma. Om det räcker hela vägen får framtiden utvisa.  

 

 

 

Ärlighet varar längst. Någon borde förklara det för mittbacken Jim Ringström. Jag vet att jag tjatat om detta tidigare, men hans tävlingsinstinkt i kombination med förmåga att ta till varje medel för framgång är brutal, i alla fall på fotbollsplanen. Tjuvnyp, långa fälleben, armbågar, och när man överväger att ge igen faller han som en fura, gnyr lite för att sedan lyfta huvudet och se ut som en förvånad hund som fått restskatt. Hade kategorin ”sämsta filmare” funnits på fotbollsgalan, ja då hade Jim Ringström haft en stående nominering. Varje år…

 

 

 

 

Öllervallen blev platsen där Hanaskogs IS säkrade kontraktet i år, det efter en gedigen 3-0 seger mot Näsum. Inom loppet av elva minuter i andra halvlek pangade HIS in 3 bollar (Stalle och Berg x 2) vilket innebar vild glädje efter slutsignalen. Hanaskog hade säkrat spel i Division 4. En skön känsla för alla dem som varit med och trillat ur tidigare, slitits i hopp och förtvivlan genom de förbannade kvalen, tagit sig tillbaka och nu slutligen står här idag som ett etablerat Division 4-lag. Stolthet är bara förnamnet.

 

 

 

 

 

 

Tack för i år och tills vidare...

 

 

 

 

 

 

 

FORZA HIS!!!

 

 

 

Julen står för dörren och allt som hör den till. Lika traditionsenligt som Kalle Anka är såklart Alliansen som sparkade igång för rätt exakt en vecka sedan, men som nu tar en kort uppehåll i dagarna tre. Hanaskogs herrar ville såklart vara med även i år och visa upp sig inför Kristianstadspubliken. Och visat upp sig har man gjort, dock med blandade resultat.

 

 

 

 

 

 

Unga HIS I gick i tisdags in i turneringen där man sprang på forna seriekollegan Tosteberga/Nymölla. Det var väl ingen sprakande tillställning som något av lagen bjöd, men man följdes åt hela vägen och när det återstod en halvminut var Hanaskog i förarsätet och borde kanske till och med avgjort matchen minuten innan när man brände ett par klara lägen.

 

 

 

 

 

 

Men Tosteberga/Nymöllan bet sig fast, erövrade bollen och rullade in kvitteringen med blott sekunder kvar av ordinarie speltid. Väl i förlängningen var motståndarna lite hetare, och kunde också avgöra matchen med 5-4 målet som samtidigt skickade ”di gule” till andra chansen mot Fjälkinge IF. Inte heller där ville spelet stämma och det blev ny förlust med 5-2. Trots dessa bägge missöden är Hanaskog, tro det eller ej, vidare tack var ”lucky loser”-regeln där HIS var ett av de 5 lag som får en sista livlina. Upprättelse mot Everöds IF tack. Tredje gången gillt?

 

 

 

 

 

 

Hanaskogs upphaussade andralag tog sig lätt vidare efter att ha kört över ett slaktat Näsums IF i första omgången. Nej, nu ljög jag. HIS insats var högst medioker och matchen var jämn ända in i slutminuterna, då Hanaskog lyckades toffla in två bollar bakom en storspelande Näsumskeeper. 3-1 viktoria och vidare till andra rundan där Huaröds IF står för motståndet.

 

 

 

 

 

 

Det skulle vara med ett lugn som jag ville sätta mig och skriva en liten uppdatering i vår vällästa blogg. Då kom jag på. Satan i helvete, A till Ö. Detta så uppskattade inlägg som blivit en smått tradition har helts glömts bort. MEN jag skall göra mitt yttersta för att skrapa ihop lite matnyttigt från året som gått i hopp om att göra avslutningen på året lite ljusare för er läsare, som i ur och skur stått ut med mina påhopp, referat och stundtals kassa uppdatering. Vi kämpar på.

 

 

 

 

 

 

Övergångsfönstret för amatörer tog sitt pick och pack klappade ihop den 15 December. Då hade Hanaskogs Idrottsällskap redan avverkat sitt värvningsarbete sedan ett par dagar tillbaka och kunde, för en gångs skull, med harmoni räkna ner. Det har varit gott om roliga rykten och utspel från folk i bygden, och ett tag undrade man om Hanaskog ens skulle kunna skrapa ihop lag inför kommande säsong när man hörde vilka som skulle lämna för andra klubbar och de otalet spelare som skulle ställa skorna på hyllan. Sanningen var dock en helt annan och när övergångsfönstret för kontraktslösa lirare stängde igen stod Hanaskog där med en 30-mannatrupp som är redo att ta sig an kommande års utmaningar. Som det kan bli!

 

 

 

 

 

 

För den som inte kan få nog av fotboll i mellandagarna så har vi som vi sagt fortfarande två lag kvar i Alliansen, speltider ser ni på hemsidan. I övrigt återstår det bara att önska samtliga läsare en fridefull Jul med god mat, trevlig omgivning och många mysiga paket!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Tills vidare....

 

 

 

 

 

 

 

 

FORZA HIS!!!

 

 

 

Under förra veckan som gått möttes vi av det tunga beskedet att Hanaskogs Bo ”Bosse” Rosén har gått bort efter en tids sjukdom och inte längre finns bland oss. 

 

Vi minns Bosse som en härlig vän, föreningsmänniska och far. Bosse ställde alltid upp för oss i alla väder och vi var alltid välkomna hem hos familjen. Vi minns alla härliga stunder hemma i köket när det nalkades kortspel och Bosse var inte den som gav bort en hand i onödan. Det var alltid många skratt och härliga stunder. Bosse ställde alltid upp nere på Västra Hed och för grabbarna när hjälp behövdes. Senaste åren har Bosse alltid hjälpt till med Hanaskogs Runt och varit en glädjespridare med sitt stora engagemang och intresse för Hanaskogs IS. Vi minns Bosse med glädje och kommer sakna honom på våra hemmamatcher där han följde Sons of Hanawood.

 

Våra tankar går nu till Bosses familj, släkt och vänner. Himlen berikades med en fantastisk människa. Hanaskogs IS och Hanaskog Runt blev dock en stor profil fattigare. Bo ”Bosse” Rosén blev 63 år gammal. 

 

 /Webbredaktionen